Pluto upptäcktes först 1930. Planeten visade sig vara förbluffande liten - alltför liten och med alltför liten massa för att ge de mätbara störningar i Uranus' och Neptunus' rörelser som man kunnat påvisa. Banan var också ovanlig med sin lutning och mycket mer excentrisk än någon annan planets. Först när Charon upptäckts var det möjligt att noggrant bestämma Plutos massa, vilken visade sig vara mindre än månens. Diametern är omkring 2250 kilometer, och Charons omkring 1200 kilometer. Charons omloppstid är 6.4 dygn, samma som Plutos egen rotationstid, det är unikt i solsystemet. Det betyder att för en observatör på Pluto skulle Charon stå stilla på himlen. Avståndet mellan de båda är inte mer än 19 000 km.
Till och med i världens största teleskop ser Pluto bara ut som en ljus prick. Pluto kan bestå av
en
blandning av sten och is. Det finns en mycket tunn atmosfär och ytan tycks vara täckt med ett
lager
metanis. Ytans medeltemperatur är ungefär -214°C. Magnituden är just nu omkring 14
eftersom Pluto
passerade perihelium 1989 och var då så ljus den kan bli.
Sedd från Pluto skulle solen fortfarande lysa lika starkt som 1500 fullmånar, men på det hela
taget
måste denna konstiga planet, med dess lika konstiga måne, vara enslig och ödslig bortom allt
förstånd.
Tillbaka